Varning för generalisering men vad jag kan uppleva utifrån vårt hotells gäster så är relationen med sina barn väldigt olika. Vi är den enda svenska barnfamiljen här vad jag vet om, sedan är det några danskar, många fransmän, engelsmän, ryssar och japaner. Det är bara vi och danskarna som plaskar runt med våra barn i poolen och lägger pussel i lekrummet. Alla andra familjer har nannys, vissa verkar ha följt med hemifrån och några använder sig av hotellens nannysar varje dag. Vid poolen ligger föräldrarna och läser medan nannyn röjer och vid restaurangen kämpar vi och danskarna med Youtube-klipp på Ipad och gör smörgåsar i olika kreativa former för att hålla barnen glada medan fransmännen bredvid skålar och barnen är inte ens med. Odd och jag hänger i kids club med alla nannysar. Vem vill inte leka med sina barn? Man behöver ju inte fantisera ihop en hel värld på golvet om man inte vill, det räcker ju att bara sitta bredvid om man inte orkar? Som svensk tycker jag att det är lite konstigt att man väljer att resa på semester men inte låta barnen vara med på samma sätt. När vi reser gör vi det för att vi vill umgås, jag skulle aldrig lämna bort barnen på dagarna. Det är ju hela grejen med semester. Tid ihop. Min fundering (och fördom) är att vi skandinaver ser oss föräldrar och barn på samma nivå, eller till och med att barnen prioriteras. Så är det hos oss. Deras behov går före jämt och det är så vi vill ha det. Medan européer sätter relationen med sin parter först och sedan kommer barnen. Är jag ute och cyklar eller håller ni med? Warning for some generalization: By watching the other guests here at the hotel I have noticed that the relationship between parents and their children varies a lot. As a far as I know, we are the only family from Sweden staying here and the rest are Danish, a lot of them French, English, Russian and Japanese. The only ones playing around and swimming in the pool are us and the Danish. It seems like every other family has a nanny. They’re either using the hotel nanny service or they brought their own. You can see the parents laying by the pool reading while the nanny is taking care of everything else. At the same time the Danish families and us are struggling with finding good clips on Youtube and making sandwiches in all kinds of fun shapes to try and entertain our kids. The French are drinking, making cheers and the kids are nowhere to be seen. Odd and I are spending time at the kids club with all the nannies. Who doesn’t wanna play with their children? It’s not like you have to spend time building a toy castle if you don’t want to- If you’re tired you can just sit next to your kids? As a Swede, I think it’s weird to go on a vacation and not spend time with your children. We travel because we want to be with each other and I would never leave our kids with a nanny. Then you’re missing the whole point of going on a vacation: Time together. My opinion (and prejudice) is that us Scandinavians prioritize our children. That’s our thing. Their needs are more important than ours and that’s the way we want it. The rest of Europeans on the other hand, value their partner more and the kids come on second place. Am I totally off on this or do you agree?