Jag fick en kommentar imorse om att varför det är jag som jämt går upp med barnen på morgonen och klär på ytterkläder innan förskolan. I vår familj har vi inte ett "varannan-gång" tänk. Det är verkligen inte rättvist på millimetern, vi räknar inte timmar eller gånger. Vi bara gör och har som mål att alltid försöka ligga på plus mot varandra. Utöver det har vi samma strategi som jag har med alla anställda på kontoret - Man gör det man tycker är roligt. För Odds och min del handlar det om att Odd lagar all mat, tar 90% av nattningarna, oftast den som fixar mest med hemmet (klipper gräsmattan etc). Jag är morgonpigg och går upp 99% av alla mornar med barnen oavsett om det är helg eller inte. Jag fixar ordning frukost, sköter mer tvätt och är ute mer med Sally och Gillis för att jag själv tycker att det är lika roligt. Helt enkelt anpassar sig Odd och jag efter vad vi själva tycker om att göra och i vår familj fungerar det utmärkt. En gammal bild från en storhandling på ICA Maxi På fredag är jag dessutom borta över natten med mina vänner men det är aldrig så att Odd skulle skriva upp natten eller antal timmar jag varit borta och liksom begära samma timmar tillbaka. Man planerar in det man ska göra helt enkelt, vissa månader blir det mer jämt och andra inte. Men vad spelar det för roll? Ingen skulle någonsin sucka för att den andra ska iväg, tvärtom är det viktigt att komma iväg tycker vi. För oss är dessa principer viktiga i vår relation. Vi slipper gå runt och känna att något är orättvist och vi får in syre i relationen då vi båda upplever roliga saker och kommer hem med ny energi!