"Är du sur?" "Nä jag är inte sur, det är du som är sur!" "Va! Jag är inte sur, du har ju varit sur hela tiden". .. HUR kan man som normalbegåvat par hamna i denna knäppa konversation FLERA gånger i veckan? Hur är det möjligt egentligen. Minsta lilla om Odd eller jag gör något avvikande så är man direkt på och frågar om den andra är sur och så är det hela i gång igen. Jag ska försöka få med Odd på en pakt då vi aldrig ställer den frågan till varandra igen. Jag menar, 9 av tio gånger är man ju aldrig sur man det slutar med att båda är sura. Jaja! Ser ni bilden ovan? Det är jag på en moped! Första gången i mitt liv. Jag missade hela moppe-eran som tonåring så det kändes lite häftigt att få köra nu. Det var läskigt i början när man liksom skulle få fart men sedan var det busenkelt. Körde i snigelfart men ändå. Vår granne kom ut och sa "Va, var det du på moppen, jag trodde det var någon tonåring som körde förbi". Herregud som jag sög i mig den kommentarer som en komplimang. Mopeden är Odds och han köpte den på en köp och sälj-grupp här på ön igår. Istället för att köpa en till bil så kör vi denna lösning ett tag, Odd jobbar vid Gärdet så det blir smidigt för honom.