Idag firar Odd och jag tre år som gifta, ett så kallat läderbröllop! Det känns riktigt häftigt och stort. Det pirrar i hela kroppen när jag tänker på det. När Odd och jag kramades imorse kände jag en tacksamhet över att vi har varandra. Vi hjälps åt, vi lyfter varandra, vi skrattar mycket och våra samtalsämnen tar aldrig slut. Odd är min bästa vän men som jag också älskar oerhört mycket. Trots två barn med snor och inskolning finns det ändå ett pirr och glimten i ögat mellan oss. Jag ser så mycket fram emot att vi ska jobba i samma företag, det var som Odd sa till mig under sitt bröllopstal: "Jag önskar att dygnet hade fler timmar för jag vill aldrig att dagen ska ta slut när jag är med dig". Nu får vi fler timmar tillsammans. Underbart. Här kommer ett axplock från våra år tillsammans... Odd och jag (i svart) på hemmafest. Jag och mina vänner klistrade in bilder i en stor svart kill-bok på alla killar vi var förtjusta i he he. Under en dejt så bjöd jag med Odd på röda mattan, det blev helt fel! Fruktansvärt stelt, Odd hade nämligen ingen aning om att det väntade fotografer när vi skulle gå på bio på Rigoletto. Jag hade glömt att berätta det. Men som tur gick det bra ändå (tredje gången gillt). Här prov-fotograferades vi inför bröllopet... Samtidigt som magen växte... :-) Sedan var det dags för den stora dagen. 31 augusti 2013. En fantastisk dag. Jag är tacksam över att vi träffades tidigt. Jag var 22 år när vi gifte oss och jag var 23 när vi fick Gillis. Vi har många år kvar. .. Lite drygt 20 månader efter bröllopet så var det dags för barn nummer två! Sally! Tvåbarnschocken var inte så stor, med 17 månader i mellan så var det mer att stoppa in en till i karusellen. Odd och jag är ett fan av vardagen, till och med att storhandla tillsammans. Vi tycker att det mesta är kul. Odd är också den roligaste människa jag känner Vi är väldigt snälla mot varandra, peppar och försöker inte ändra på den andra. .... Vilket är tur för vi är rätt olika: .... Odd är helt klart den romantiska :-)