Igår inträffande en scen här hemma som är vår relation i ett nötskal. Jag låg uppe i sängen och läste som jag alltid gör innan jag ska sova. Odd kom upp vid halv tolv och hade precis sett filmen En man som heter Ove: "Usch jag känner mig ledsen. Tänk att vi kommer att dö ifrån varandra någon dag. En av oss kommer att gå ut och slänga soporna som vanligt, stirra mot fåtöljen där den andra alltid satt. Fy jag blir gråtfärdig när jag tänker på det. Varpå jag svarar: "Med största sannolikhet är det du som dör före. Du är man och du är äldre än mig" "Men hallå här kommer jag upp och är ledsen. Det kan ju faktiskt ske när som helst att någon av oss dör. Inte bara när vi är gamla" "Ja. Vilken tur att jag håller på att ordna med varsin livförsäkring. Bra va!" En av oss är en känslosam typ och den andra rationell.