Jetlaggad bebis | Isabella Löwengrips blogg

Det har gått bra idag, full fart och adrenalinet håller jetlagen borta. Däremot så har Sally det lite kämpigt. Dels så har det varit svårt för henne med tidsomställningen, att ligga i en vagn när det är ljust och soligt när hon egentligen tycker att det är natt. Tillslut blev hon så övertrött att hon blev otröstlig så jag avbröt det jag skulle göra och fick ett rum med mörkläggningsgardiner så att jag kunde natta henne. Så hon somnade för natten 15.00... Det kommer alltså bli kämpigt med en pigg bebis när jag ska sova.

En annan utmaning är att hon verkar ha kommit in i en separationsfas. Det brukar ske vid åtta månader. Gillis var rätt obrydd men Sally gick under ett natt till att vara livrädd för allt och alla, inklusive hennes farmor som hon annars gärna är hos och som hon träffar ofta. Så nu blir det inga långa pass för mig utan gör det jag ska göra och går till Sally sen. Har hon en närhets-fas så vill jag lyssna in, den finns väl där av en anledning.

Älskar blusen från Gina Tricot, svart kjol i mocka Petras egna. Flattered på fötterna . Men förutom det så går allt jättebra och vi har det väldigt roligt här. Jag kan prestera mellan varven ändå. Ni andra som rest långt med barn hur gör ni med jetlag? Vänjer om eller låter barnet behålla sovmönstret? Jag vill ju inte väcka henne, men borde jag det?

Fun day, high tempo and my adrenaline is keeping the jetlag from creeping up on me. Sally is struggling a bit though. The time difference is the toughest part. Can only imagine how confusing it must be trying to fall asleep in the stroller when the sun is shining and her head tells her it's supposed to be night-time. She refused to stop crying before because she was so exhausted, so I had to take a break from work and help her go to sleep in a room with obfuscation window curtains. At 3:00 pm she fell asleep for the night... Guess I've got a pretty energetic baby to deal with when it's time for me to go to bed.

Another challenge is Sally's separation anxiety. I've heard it's common for babies to enter that phase when they're about eight months. I didn't notice any major changes for Gillis part, but with Sally it just happaned overnight. Suddenly she was terrified of everyone, including her grandma who she usually loves spending time with. I'm thinking I'll try to make my shifts as short as possible for this job now so I can give Sally the attention she needs. If she still wants me close I have to be there for her.

Love this blouse from Gina Tricot, black suede skirt ( Petra's ). Flattereds on my feet.

Apart from difficulties with time difference everything is going great and we're having a good time. Think I'm able to perform just as well as usual. Anyone of you travelled to other time zones with your child? How did you cope with jetlag in that case? Did you let your baby adjust or did you try to uphold their regular sleeping schedule? I feel bad about waking her up, but should I?