Odd och jag hade egentligen tänkt att ha en dejt hemma ikväll. Äta ihop efter att barnen hade somnat, tända ljus och inte sitta i noppriga mjukiskläder. Men vi båda var helt slutkörda och det blev som det alltid blir, att vi äter med barnen. Och idag hade vi två trötta barn som inte alls ville sitta och äta. Vi tryckte i oss allt snabbt som attan för att kunna koncentrera oss på dom. Typiskt. När vi endast hade Gillis så var det lättare att äta efter nattning för då kunde Odd börja laga mat när jag nattade Gillis och så var vi klara samtidigt. Men nu när vi nattar ett var så blir det så himla sent att komma ihåg med mat igen och då känns det mer värt att ligga som en död sill i soffan och titta på en film. På det stora hela är två barn inte så stor skillnad mot ett, men just denna grej spelar roll. Att kunna äta middag i lugn och ro efter nattning kräver att rätt mycket ska falla på plats. Det är inte bara en nattning utan två, och det är inte bara ett barn som vaknar till då och då utan två. Sannolikheten att få till en mysig middag krymper alltså vid fler barn. Odd lagade vegetariska tortillas, till det åt vi en mögelost-guacamole, salsa och crème fraiche. Nu sover ett barn men ett är kvar, jag ska passa på och duscha medan Odd nattar. Sedan ska vi försöka orka se på något. Romantiska fredagskvällar känns rätt långt borta just nu he he... Men det gör inget. Det finns något fint i att gå igenom det här som familj tycker jag.