Finaste av allt | Isabella Löwengrips blogg

Jag är lite känslig idag och hungrig. Efter två täta graviditeter och amning plus mens som försökt att hitta tillbaka så har jag liksom glömt dom här dagarna innan. Det är nästan samma känsla att vara gravid. Fast då känns det såhär i nio månader (!). Idag har jag ätit massa bitar rulltårta och gråtit av glädje över kärleken mellan Gillis och Sally. Sally håller ju på att lära sig gå just nu, hon går ca fem-tio steg själv tvärs igenom rummet men inser sedan vad hon gör och blir rädd och sätter sig. Gillis däremot han försöker jämt hjälpa henne runt i huset genom att ta henne i hand och gå tillsammans. Det är så rörande!

Om hon är ledsen och jag gör något, till exempel hämtar tvätt så går han till köket, hämtar en klämmis eller blåbär och ger till henne. Och Sally vill alltid ha en kroppsdel nära Gillis vilket är fint (men han lessnar ibland hehe). Dom två har som ett eget språk och sitter och skrattar ihop långa stunder utan att jag hänger med kring vad det är som är kul. Innan Sally kom så kände jag den känslan som är typiskt inför barn nummer två, "är det elakt mot Gillis att inte låta honom få all tid själv mer?" "Kommer Gillis känna sig utanför" och det läskigaste av allt ... "kommer jag älska tvåan lika mycket som ettan". Alla dessa tankegångar finns inte idag. Den enda känslan jag bär är att jag är tacksam över att dom har varandra. Jag har sagt det förr men kärleken i mellan Sally och Gillis är det största och djupaste jag någonsin upplevt.