En stor kille | Isabella Löwengrips blogg

Det ligger en stor kille bredvid mig i soffan. Det är en kille som inte ville följa med upp när jag skulle natta Sally utan han ville ligga kvar i soffan och titta på Spöket Laban. "Fixar du det Gillis?" "Ja, mamma nattar Sally, jag spöket Laban". "Eh okej, ropa om det är något". Men det gjorde han inte utan han myste i soffan i tio minuter helt ensam på en egen våning. En annan sak som är så fantastiskt med Gillis är hans komplimanger. Bara idag har jag fått två: "Vad fint med svart på ögonen" (mascara!! Tror inte ens Odd märker det) och idag när vi ritade och jag sa alla pennornas färger sa han "Vad duktig du är på färger mamma".

Det måste ju vara ett bevis på att Odd och jag är rätt duktiga på att säga snälla saker till varandra?

Hur som helst. Imorgon är en stor dag. En viktig dag. Gillis börjar nämligen en ny förskola. Vi går förbi den varje dag (2 minuter bort istället för 15 - Med bil) och jag har hunnit prata med personalen redan. Men idag när barnen och jag knatade förbi hörde jag hur ena förskolläraren ropade "Gillis Gillis vi ses imorgon" och så vinkade hon på andra sidan staketet . Gillis ansikte sken upp som en liten sol.

Sally börjar på måndag. Dom kommer gå i olika grupper men umgås på gården då och då. Jag är såå nyfiken på hur barnen reagerar första gången de möter varandra på föris utan att Odd och jag är där. Kommer de att springa till varandra och kramas? Inte bry sig? Vara fastklistrade? Gillis är hennes personliga livvakt så det finns en risk att han vill ta hand om henne och hon vill vara själv, spännande.

Nu kör vi sista avsnittet Laban och sedan väntar jobb. Tror inte att jag kommer att kunna somna ikväll. Är SÅ pirrig inför inskolningen, denna gång ska jag vara med.