Det är inte ofta jag räknar ner timmarna tills barnen ska sova. Men idag har det varit så. Egentligen ville jag bara ligga raklång i soffan och flippa på telefonen men det går ju inte. Efter tio timmars lek var vi helt slut och blev inte piggare av att inse att klockan endast var 14.00. Då var det bara att aktivera sig så att jag inte skulle falla ihop. Jag är känslig för jetlag helt enkelt. Idag har vi handlat två gånger , tagit en promenad, spelat fotboll ute, haft Gillis bästis Milton över för lunch, kikat på Alfons Åberg, badat... Man hinner mycket på 14 timmar tillsammans. Halv sex somnade barnen i alla fall, hoppas på mer sömn inatt. Här är vår trapp förresten. Kommer bättre bilder senare. Skillnaden är enorm. Nu blir det leksaksplock och fixa mysstämming därefter väntar chili och Mellokväll. Jag hejar på Oscar Zia ikväll. En helt fantastisk kille som jag bodde ihop med när vi spelade in programmet hos Parneviks. Han kändes som en lillebror. Vårt program sänds nu på tisdag klockan 20.00! :-) I don't often count the hours to when the kids are supposed to go to bed. But today's been one of those days. After ten hours of playing, we were absolutely worn out and didn't feel any brighter when we realised we'd only just passed only 2pm. So, nothing for it but to get active, otherwise I'd fall down in a heap. I'm sensitive to jetlag and that's that. Today we've been shopping twice, gone for a walk, played football outside, have had Gillis' best friend Milton over for lunch, watched Alfons Åberg, had a bath... You can squeeze quite a lot of stuff into 14 hours together. The kids finally fell asleep at 5.30pm, I'm hoping for more sleep tonight. This is our steps by the way. Better pics to come. The difference is enormous. Now I'll be tidying up some toys and make cosy ambience happen, then chilli and Eurovision. I'll be cheering on Oscar Zia tonight. An absolutely ace guy that I stayed with when we recorded the TV show called Parneviks. He was like a little brother to me. Our program is aired on Tuesday at 8pm! :-)