Det dåliga samvetet | Isabella Löwengrips blogg

Idag när jag hämtade Sally och Gillis på förskolan blev det en lång monolog från mitt håll till en av förskollärarna. Jag berättade på en utandning att " jag får hjälp med både hämtning och lämning imorgon för att jag har sett fel på flygtiden och inte hinner lämna trots att jag trodde det men nu blir det inte så på grund av rusningstrafik men jag landar så att jag hinner hem till middag 17.30 och på fredag lämnar och jag hämtar som vanligt vid 16.00".

Efter att jag hade spurtat ut alla ord ur min mun kände jag mig som världens sämsta mamma. Här kommer jag och ska hämta barnen efter tre dygn och det första jag säger är att någon annan ska hämta och lämna dagen efter. Jag kände hur tårarna tryckte bakom, dom där som kommer när man inte räcker till. Men då säger Sallys fröken "Är det hon som hjälper dig ibland som kommer? Vad roligt! Barnen pratar ju så gott om henne hela tiden!" Där och då vill jag bara ge henne en stor kram. För att jag slapp den där dömande blicken som jag hade målat upp i huvudet helt i onödan.

Tänk att man ska känna sig som världens sämsta för att man inte får ihop vardagen ibland. Det är ju många av oss som inte har mor och far-föräldrar i närheten och då får man ta annan hjälp. Hur som helst, den känsla av superkvinna som jag hade under dagen när jag svischade runt mellan alla åtaganden fann sig inte riktigt när jag kom hem. Men det är okej. Barnen och jag åt middag, badade och läste böckerna vi lånade på bibblan för ett tag sedan och skrattade en massa åt Gillis skämt. Sedan nattade jag dom i min säng bara för att jag vill ha dom nära. Få snusa i deras nackar. Jag berättade en saga om Pippi, Bamse och Ironman. Budskapet blev; desto starkare man är ju snällare måste man vara och då finns även en möjlighet att hjälpa andra. Jag märker att barnen är som små svampar och suger in allt. Just det budskapet blandat med mod och självkänsla är det jag varierar.

Nu ska jag sova trots att klockan är nio. Jag har snittat på 5-6 timmars sömn de senaste dagarna och jag behöver få en åttatimmars nu. Skänker en tanke till alla er mammor där ute som kämpar med att räcka till. Stor kram och sov så gott.