Första halvan av dagen var jobbig. Det var svårt att förbereda sig för att säga hejdå till sin morfar. Steget in i kyrkan var tufft. Första minuterna i var kyrkan var tuffa. Första psalmen var tuff. Men efter det, när vi hade gått runt kistan för att säga hejdå och vi sjöng Härlig är jorden kändes allt mycket ljusare. Det blev ett fint farväl ändå. Bilden på min långa morfar i klädd uniform (militär) framme vid kistan väckte fina barndomsminnen och när prästen pratade om hans intressen, varav ena var snabba bilar kunde jag inte låta bli att le. Jag fick inte konstnärsgenen som många i min släkt har men bilintresset fick jag i alla fall. Efter begravningen så åkte vi bort till Olof & Viktors där vi fikade. Under fikat blev stämningen väldigt trevlig och vi skrattade ihop. Höjdpunkten var ändå att få träffa min skånska släkt, jag hade inte träffat min morfars syskon innan och det var givande. Jag och mammas Bamse. Nu ska jag unna mig ett glas rött på flygplatsen och vänta in min flight som går vid sju, längtar efter att gosa ner mig bredvid Odd i soffan.