Sally och jag hämtade upp Gillis vid tre idag och åkte till Kottlasjön för att säga hej till ankorna och gräva lite i sandlådan. Tänk att det var flera som badade! Jag kände mig så tacksam över att vi tog steget att lämna stan och köpa hus. Nu i efterhand så förstår jag inte varför husköp kändes så stort och läskigt. Visst är det mycket pengar involverat men det känns inte alls speciellt vuxet (tänk er endhållplats i livet). Att kunna gå ut och in, gå i gräs när man känner för det och ha en gunga på tomten känns nu så sjävklart när vi har barn. Jag känner ofta att "wow vilken uppväxt vi kan ge Gillis och Sally". Jag menar, dom kommer att minnas att de hade egna äppelträd! Det är sådant jag förknippade med Barnen i Bullerbyn och Madicken som liten. Andra orosmoment var att inte ha en matbutik runt hörnet och ett apotek som är öppet dygnet runt. Samt att man överlag skulle bli mer låst till bilen. Det har på ett halvår inte varit ett problem en enda gång. Dock trodde vi nog att vi skulle få ner matkostnaderna eftersom det blir färre restaurangbesök men vi har lyckats spendera den summan på att fylla kylen istället tyvärr. Det blir lätt så att man vill ha allt hemma i fall att. Men men det är helt okej. Blir det lika varmt imorgon så blir det premiärdopp för oss med. Jag älskar att bada.