Bara vara | Isabella Löwengrips blogg

Vet ni vad det bästa är med att vara vuxen? Det är att man struntar fullständigt i vad folk tycker. Eller alla kanske inte gör det. Men jag gör det. Och speciellt efter att jag blev mamma. Jag har aldrig kunnat rätta mig i ledet riktigt och jag har aldrig haft ett behov av att alla ska tycka om mig. Jag tycker om mig själv, det räcker. Jag tänker ofta ibland på dom människor som lever just för att passa in i en perfekt mall som visas upp i sociala medier. Hur tufft det måste vara.

Jag menar, tänk om jag alltid skulle tänka på att ha hemmet städat på varenda bild jag la upp på bloggen? Fixa frillan till varje foto eller photoshopa bort finnen? Sätta på barnen matchande strumpor? Lägga en kvart på att få till en bra bild på en nyttig fruktsallad en fredagskväll? Kämpa med vinklar för en perfekt bikinibild i Thailand? Fy vad mycket energi det skulle gå åt.

Det finns så otroligt mycket människor som gör saker endast för att visa upp inför andra. Trust me, jag har själv varit där. Jag kommer ihåg hur jag satte på mig hålla-in-magen-tights under en pennkjol fyra dagar efter att Gillis föddes och tog en bild på mig själv i spegeln så att folk skulle tro att magen var platt och kroppen tillbaka. Alltså hallå? Efter Sally så ritade jag en glad gubbe på magen istället och la ut. Tur att jag förändras. För min skull . Vardagen är ju inte hållbar annars. Jag älskar att vräka i chips och dipp med Odd på fredagskvällar, ofta tycker jag att det är härligt att få se lite ful ut hemma med slitna myskläder, ibland blir det knäckebröd med smör till frukost för att jag glömt att köpa nytt kvällen innan. Vissa helgmornar så ger vi barnen varsin mobil i sängen och så sover Odd och jag ut en stund medan dom tittar på youtube. Barnen överlever.

Jag har valt att lämna ordet perfekt bakom mig för det gör mig inget gott. Jag bara är och när jag presterar så gör jag det för min eller min familjs skull.

Det är befriande.

Do you know the best thing about being an adult? You can totally ignore what other people think. Everyone might not do this, but I do. Especially after I became a mum. I've never quite been able to follow the crowd and I have never felt a need for everyone to like me. I like myself, that's enough. I often think of people that spend their whole life trying to fit into the perfect mould, constantly displayed in social media. Just imagine how tough that must be. I mean, imagine if I had to tidy my house every time I posted a pic on my blog? Fix my hair for every photo? Make sure my kids had matching socks? Spend 15 mins on getting a perfect picture of a healthy fruit salad on a Friday night? Battle with camera angles for a perfect bikini pic in Thailand? OMG, I'd be worn out in no time!

There are an incredibly amount of people doing things just to show others. Trust me, been there, done that. I remember how I put on pull-your-tummy-in-tights just four days after Gillis was born and I took a photo of myself in the mirror, so that people would think my tummy was flat. Hello?! After Sally I drew a smiley on my tummy instead and posted that. Thankfully I've changed. For my sake. Everyday life wouldn't be viable otherwise. I love to pig out on crisps and dips with Odd on Friday night, I often think it is lovely to be allowed to look a bit ugly when I'm at home in my worn sweats, before I munch on cracker bread with butter for breakfast when I've forgotten to buy new breakfast stuff the evening before. Some weekends we start the morning by handing the kids a mobile each in bed and Odd and I get to have a lie in, while they watch youtube. The kids survive.

I have chosen to leave the word perfect behind, because I doesn't do me any good. I'm just me and when I perform, I do it for my own or my family's sake. That's liberating.