Med PMS-deppiga steg klev jag in på Sturehof för att äta lunch med Sheila. Hon piggade upp mig och vi pratade om New York och bröllopet som väntar i höst. Det gjorde mig glad. Det är skönt att träffa vänner som känner en till 100% och man får spy ur sig lite allt möjligt. Jag har mått så bra under premalex-kurerna under PMS-tiden så jag har efter tre månaders tid nästan glömt bort hur det är att få en hormonell dipp. Mitt logiska jag vet ju varför jag känner att allt är skit och jag försöker bara att inte ta mig själv på så stort allvar idag. Tänk att jag har haft det såhär en vecka minst i månaden tidigare (!). Tur att jag är rationell och bra på att tänka positiva tankar och peppa mig själv. Men jag är glad att jag har hittat en hjälp som fungerar. Det är inte värt att ha PMS-besvär om man inte måste. Det fungerar inte med två barn och bolag. Att deppa är en del av livet men PMS ska inte vara det. Efter lunchen hade jag en lucka innan mitt möte med banken så jag strosade runt i 20 minuter inne på NK. Presentjakt till min man också. Jag ville även titta på skålar för att äta fil ur. Våra från IKEA är inte roliga längre, allt det vita har skrapats bort och det är helt grått i botten. Dessa ovan är så fina i färgerna men det var fel storlek. Rätt size på en fil-skål är faktiskt svårt. Det kräver en bra balans mellan djup och bredd.. Hittade en dator på kontoret som jag kunde ha under tiden, vilken tur. Unnande mig en liten feel good present. Eller min foundations från Lumene har tagit slut så jag ville testa en lyxigare variant. Jag har hört så mycket bra om denna så det ska bli kul att prova. Det är inte alla märken som har nyanser för så blek hud som jag har men när man hittar det så blir jag glad!