We are never too strong | Isabella Löwengrips blogg

Jag har i många år letat förklaringar till varför jag är som jag är. Stor dos livsglädje och mycket energi. Jag tar plats. Jag tar för mig. Jag ursäktar mig inte. Jag är rak. Jag vet vad jag vill och det är inte mycket i världen som skulle kunna bromsa min framfart. Ibland får jag en känsla av att bara för att jag är en energisk driven kvinna måste man direkt in i ett jäkla psykiskt sjukfack. ADHD-medinen var ett försök att hjälpa hjärnan med ett lugn men när det inte fungerar och "råden" börjar komma in om alla möjliga psykiska sjukdomar som denna härliga blir jag less:

Jag tror Bella har en narcissistisk personlighetsstörning och bipolaritet med mani som dominerande fas. Behandling mot adhd kommer alltså inte att ge önskat resultat. Jag tror att det skulle vara bra om ytterligare någon läkare/psykiater fick möjlighet att utreda Bella så hon kan få bra behandling.

Kan inte det bara vara så att jag älskar livet och vill maxa det? Tycker man att män som "har ett jäkla driv" egentligen bara är bipolära med mani som dominerande fas? Jag skulle inte tro det.

Örhänge från Frida Gustavsson. F står för Feminism, Future, Freedom, Fuck, Fun, Fight.

Någonstans vet jag att jag har betydligt mer energi än gemene man. Jag skulle också våga säga att jag är lyckligare än genomsnittet. Jag trivs med mig själv och tillvaron helt enkelt. Men i strävan efter att bli bättre på att hitta verktyg för att komma ner i varv börjar jag bli trött på att man som kvinna direkt ska förknippas som knäpp när man sticker ut och tar för sig. Jag kan dock gärna vara plogen som bara kör på. Om jag lyckas bana väg för andra kvinnor längs resan blir jag lycklig. We are never too strong.