Snacka om att det blev kortslutning i min hjärna nyss jag hade både Sally och Gillis i min famn samtidigt som Vintergatan 1B började på tv:n. Det var liksom mitt favoritprogram som barn (var kär i Glenn och gick runt och sa Fem fem fem hela tiden). Helt plötsligt var jag tillbaka som 10 åring och hade väntat i timmar på att de skulle börja (sommarlovsmorgon) andra sekunden inser jag att jag ammar ena mitt barn. Mental krock! Det är väl så det blir man har speedat på sitt liv ... Eller att SVT aldrig uppdaterar sina barnprogram. Hmm. När får ni krockar mellan er barndom och egna barn?