Vecka 33! | Isabella Löwengrips blogg

Snart är skruttan här! Snart är jag mamma till två lillfisar. Så himla stort. Jag är så glad att jag blev mamma tidigt i livet, det finns inget i livet som gör mig så lycklig som Gillis. Allt med honom är så stort. Idag när jag stod och sminkade mig så kom han och höll i Alfons-boken och ville att jag skulle läsa. Egentligen var jag stressad men jag blev glad över att kunna kommunicera och förstå vad han vill så vi satte oss på badrumsmattan och läste om Alfons som inte ville sova.

Hur mår jag då i vecka 33? Jag är väldigt känslig just nu. Gråt och lycka ligger väldigt nära så varannan stund får jag lyckorus och varannan stund så kommer det tårar och jag är ledsen. Försöker att inte ta mig själv på så stort allvar, det blir bäst så. Sedan har jag märkt att det smiter in tankar som "Jag orkar inte det här" eller "Det här kommer jag inte att fixa". Det är inte likt mig för fem öre men jag tror att det beror på att mitt tempo är högt om dagarna samtidigt som jag är trött. Knepet med att tackla negativa tankar är att inte lyssna utan att ställa in sig på autopilot och bara göra allt som jag måste på löpande band. När man är inne i allt är det faktiskt inte jobbigt och jag vet ju att jag klarar allt jag tar mig an.

Sköna gravidbyxor från Nemé , de får följa med mig till BB sen. De är rätt tjocka i tyget (lite lyxigare än vanliga leggings) och kommer vara supersköna när jag har fött.

Jag känner mig bra i kroppen, det strålar lite på insidan om låren när jag bär tungt men jag ska ju inte bära tungt så jag måste sluta fuska. Vågen är fortfarande på plus fem konstigt nog men jag märker att jag börjar svälla lite. Mina Flattered känns trånga på fötterna efter en dag, likaså passar inte alla ringar längre. Mitt största sug är Marabou Schweizernöt, hur kan jag ha glömt bort den smaken? Det är ju liksom Marabous klassiker big time. På senaste BM-besöket så var mitt järnvärde lite lägre än vanligt så jag ha köpt Hemofer nu på apoteket, kanske därför jag känner mig trött också.