Vecka 28 | Isabella Löwengrips blogg

Jag skippar att berätta om dagens körkortsträning (är ändå inte klar förens om några timmar) till att istället nämna att jag nu är i vecka 28! Det betyder att jag har 13 veckor tills bebisen är beräknad (hela veckan ut på vecka 40 också = 13). 14 april. Wow. I vanliga fall om man väntar på något i 13 veckor så är det en evighet men när man väntar på sitt barn så är 13 veckor nada. Det är alltid lite märkligt när man kan "ta på tiden som är kvar" när det är en så stor förändring som är på gång. Ska vi göra något med Gillis för att passa på och tycka att det är lite sorligt? Ska vi rita kryss på en kalender och räkna ner med glädje varje dag? Hur ska vi egentligen bete oss? I mig känns allt bara spännande. Spännande att möta lilltjejen och se hur hon ser ut, spännande att se Gillis för första gången få träffa sin lillasyster och spännande hur vi fyra ska få ihop vår nya vardag.

Jag trodde nog att jag skulle vara mer rädd än vad jag är. Eftersom jag idag vet hur mycket ett barn påverkar livet. Det är liksom inte en detalj i sitt liv utan HELA sitt liv och allt annat kretsar runt omkring det. Det kan vara skrämmande när man inser det i början. Jag är mindre rädd för förlossningen eftersom jag faktiskt vet hur det känns (det var det jobbigaste med föda första gången - Hur känns det egentligen!?) men håller tummarna att inga komplikationer uppstår och att jag hinner in i lagom tid. Med Gillis var vi inne på BB vid 03.00 och han kom ut 07.22. Det vore jobbigt om den tiden halverades för jag vill göra som förra gången - Ta både lustgas och epidural, det gjorde att jag fixade smärtan galant med Gillis.

Jag vet att många (tyvärr) blir provocerade av att höra det här, men tack vare smärtlindringen tyckte jag att smärtan var hanterbar. Och då måste jag ändå lägga till att jag tillvardags är en otroligt smärtkänslig människa och gråter för allt. Till och med mina förvärkar nu får jag en tår av ibland men själva smärtan under krystandet är inte samma sak, tycker jag. Det har mycket med att göra att själva förlossningen är positiv och förvärkar i vecka 28 bara är jobbigt. Därför ni som är förstagångsföderskor och är nervösa att smärtan kommer att bli värre än den ni redan har, kroppen smärtar inte mer än vad man klarar av fysiskt. Kom ihåg det.

Varje morgon och kväll och (ibland vid behov) smörjer jag magen min min gravidolja Grow & Glow!

... Hur mår jag då? Som vanligt väldigt bra! Däremot har jag fått en ny krämpa och det är att det krampar i ena smalbenet på mig ibland, inte så jobbigt om man ska jämföra andras krämpor men visst känns det om jag stannar upp och liksom känner efter (man hinner inte känna efter lika mycket när man har en ettåring hemma). Hungern är fortfarande enorm och jag börjar misstänka att Odd har en pakt med min barnmorska för han kommer liksom smygande med extra portioner, smörgåsar, fruktsallader och järn-vitaminer till mig hela tiden för att påminna mig om alla mellanmål.