Vecka 25! | Isabella Löwengrips blogg

Först och främst, jag ber om ursäkt för att bilden är lite immig, Gillis och jag har varit ute på två timmars promenad varvat med lek så vi är helt rosiga om kinderna och fulla av energi. Nu var de både sol och lite snö ute, fantastiskt. Jo! Igår gick jag in i vecka 25. Nu känns det som att de snart är vecka 30 och sedan är det bara tio veckor kvar tills det är dags för förlossning. Som jag längtar. Jag känner mig redan fit for att fight, eller föda snarare men hon behöver ju växa på sig lite.

Min hunger har ökat drastiskt! Men det är inte så konstigt, jag har ju bara gått upp 2 kilo på 25 veckor (vägde 67 kg innan) så nu sätter kroppen fart kan jag tala om. Jag äter dubbelt så mycket om Odd och har gjort det senaste veckan, lägg på en hel del julgodis också. De känns bara sunt med större hunger, min barnmorska har varit på mig med fler mellanmål. Jag har ju ätit som vanligt hittills men nu märker jag att det är någon som slukar all näring i min kropp. Härligt! Nu börjar jag också känna mig stelare när jag rör mig, som småbarnsförälder så plockar man mycket saker på golvet och nu är det lite svårare att böja mig fram, det har lett till den klassiska "hämta-upp-en-pryl-genom-att-sätta-sig-på-huk".

Jag har upplevt magen låg under hela graviditeten jämfört med Gillis som låg högre. Nu har liksom magen börjar "hänga" över byxlinjen, det minns jag aldrig att den gjorde sist. Det sparkas för fullt där inne och jag har blivit sådär jobbigt kissnödig igen och så kommer det bara en pytteskvätt. Irriterande, antar att hon ligger mot blåsan.

Hallå där nere! Det kommer dröja ett tag innan jag inte ser fötterna längre, det är svårt att förstå att magen kan bli så stor. Jag önskar att jag hade en röntgen hemma så att jag kunde se hur allt får plats, det går inte att greppa. Hur som helst, vecka 25 är en toppenperiod. Inga krämpor, livet leker men jag är lite mindre rörlig that's it. Eller jo, en sak. När jag bär tunga saker så gör det lite ont i slidan, visst borde det vara för att knipmusklerna inte riktigt är back on track från Gillis? Det var ju trots allt bara ett år sedan jag födde sist. Är det någon annan som upplever samma sak?