... Igår gick jag in i vecka 23! Och nu kom första riktiga jobbiga gravidgrejen (men än ont i tandköttet). Jag har nämligen världens smärta i vänstra skinkan. Först trodde jag att det var foglossning på gång men sedan hade jag besök hos min barnmorska i tisdags och då sa hon att det var ischiasnerven som kom i kläm och då strålar det plötsligt ner i rumpan/låret och ändå ner till foten. Precis så är det, märklig känsla. Det är som att jag råkar sätta mig på en bi och liksom studsar upp i smärta. Det är som värst när jag sitter ner länge tillexempel i soffan, att röra på mig är det som fungerar bäst. Jag fick rekommendation att gå till en naprapat och massera igenom sätesmuskeln. Håller tummarna att det blir bättre. Odd var så gullig igår när smärtan var som värst på kvällen. Han kom fram med ett stort paket i handen och sa "Den här är egentligen en av dina julklappar men du behöver den nog nu". I paketet låg en filt som man kan värma, det var himmelskt skönt mot rumpan. Odd är världens bästa man. Annars då? Mitt humör är lite instabilt igen, nära till varenda känsla i kroppen. Imorse när Odd kom ner till mig och Gillis så satt jag och grät till tecknande filmen Happy Feet. Tårarna bara forsade. Riktig fulgråt. Jag har hört att anledningen till att man blir så himla känslig under graviditeten är att det ska bli lättare att knyta an till lilla bebisen. Att man under 9 månader "brutit" ner sina murar och direkt kan förälska sig i sitt barn, det tycker jag låter så fint. Så helst enkelt, välkommen du känslovecka 23. Jag hoppas att smärtan inte ökar kommande veckor!