Vara sin egen hjälte | Isabella Löwengrips blogg

Jag åkte iväg i all hast idag och hjälpte en person i min närhet som mådde dåligt. Kom hem för en stund sedan. I bilen tänkte jag mycket på det här att lyssna på sina signaler och vara modig nog att be om hjälp. Att det kan vara väldigt svårt och det gör att många går och bär på jobbiga saker länge.

Jag brukar tänka att man ska försöka vara sin egen hjälte. Med det menar jag att i slutändan så är det man själv som har ansvar för sig själv och sitt mående. Visst har många av oss familj och vänner som kanske känner på sig när något inte står rätt till men oftast har det gått för lång tid då. Man är faktiskt värd här i livet att må bra - Majoriteten av tiden. Livet är för kort för att låta tiden gå och rycka på axlarna med känslan av att äh livet är som det är. Och det är ju sant, det går inte alltid att ändra på allt som man vill. Men det borde vara en rättighet mot själv att vara sin egen hjälte och räcka upp handen och säga till dom man älskar att hörni, livet krisar lite just nu. Kan ni hjälpa mig?

Det är inte alltid det går att göra en action plan här och nu. Vardagen är för komplicerad ibland. Jag vet. Men det är ändå viktigt att vara ärlig mot sig själv och liksom gå igenom livets delar och känna efter hur dom känns - regelbundet. Då är man sann mot sig själv och man bygger inget berg av ångest som så småningom kommer att explodera.

För att för tydliga: om du bestämmer dig för att vara din egen hjälte så tar du ditt mående på allvar. Du slutar sopa in saker under den mentala mattan och istället känner efter lite oftare hur du mår. Precis som att det är vårt eget ansvar att äta mat vi mår bra av eller gå och lägga oss i tid så är det också vårt egen ansvar att scanna av sitt mående regelbundet och be om hjälp när det känns tungt.

Det här kanske är den konstigaste metaforen hittills i bloggen men när jag var tio år hade jag håret ner till rumpan och jag slarvade alltid med borstningen. Tillslut så fick jag sitta där hos frisören I TIMMAR medan de slet och redde ut fågelboet i min nacke. Jag lärde mig att det långsiktigt är klokt att borsta håret lite varje dag för att slippa tovorna. Lite så tänker jag med problem i livet, om jag är duktig på att fånga upp känslorna och det som rör sig i mitt huvud - varje dag och tar tag i det/pratar ut/ber om hjälp så slipper jag den där ångestmassan som kommer stor och tung. Det är det som är att vara sin egen hjälte, sin mentala riddare!