Jag ska strax kila iväg på möten under dagen och ikväll väntar ett lanseringsevent med LCC och Lindex. Full fart. Hittade en bild som gjorde mig glad, den är på mig för ett år sedan när jag föreläste på MUF:s valupptakt med Fredrik Reinfeldt. Herregud så stolt jag var. Och nervös. Odd, jag och Gillis befann oss i ett rum bakom scenen för att vänta in min tid och rätt som det är kommer det in två Säpo-män och clear:ar rummet. Efter det kommer statsministern in och jag som ser upp till honom tycker att det här är väldigt stort. Vi småpratar lite (minns inte om vad) och när han ska ut på scen före mig så kan jag inte låta bli att säga med glimten i ögat ”Hur känns det att vara mitt för band?”. Nu i efterhand vet jag inte om det var lite kul eller fruktansvärt pinsamt. Det är typiskt mig balansera där i mellan. Som när jag föreläste på engelska och glömde bort skillnaden mellan fiancée och finance. Kul men pinsamt. Jag kommer alltid att se upp till honom. Reinfeldt var en ödmjuk ledare och hans ord om att vi ska öppna våra hjärtan för alla människor som knackar på vår dörr i kris, kommer jag aldrig att glömma. Ser fram emot att läsa hans bok Halvvägs. … Nu måste jag springa, hörs sen!