Var en mat-förebild! | Isabella Löwengrips blogg

Under helgen på Nyhetsmorgon så pratade dom om ätstörningar och en av de kvinnor som var drabbade berättade att hon hade fått pikar från hennes egna mamma om hur hon såg ut redan när hon var 8 år gammal. Jag har tänkt mycket på det där efteråt, att man som föräldrar direkt är en förebild för vilken inställning man har till mat och vikt. Våra barn kan ju inte höra våra tankar så dom ser ju bara det gör vi och hur vi agerar kring mat. Därför är det så viktigt att man är medveten kring vilken bild man sänder ut, barn snappar ju upp allt!

Mitt mål är att Gillis och lilla S (i magen) är att dom ska ha samma avslappnade inställning till mat som jag har. Jag äter verkligen inte korrekt alla gånger, jag menar, det slinker ner goda saker varje dag som har några E-ämnen för mycket och en hel del socker. MEN fokus tycker jag inte ska ligga där när man är ett barn utan att mat behövs för att må bra och mat är gott och spännande. Svårare än så är det inte. Jag minns själv Viktväktar-point-systemet hemma från när jag själv var barn och rätt snabbt lärde jag mig hur många points allt innehöll trots att riktlinjerna inte var för mig. Jag skulle aldrig låta Gillis eller lilla S se mig hålla på räkna kalorier, väga mat eller prata om att "unna mig" "nu ska jag hålla igen". Mat ska inte vara laddat med en massa känslor mer än att det är viktigt att man äter. Och sedan vad vi äter hemma är upp till Odd och mig, inte något som våra barn ska behöva värdera.

Jag tycker att det är så viktigt att försöka låta sina barn växa upp utan en vikt - och mathets som tyvärr smyger sig ner i åldrarna för varje år som går. Självklart påverkar media men jag tror att mycket av ens inställning kommer hemifrån. Och kan vi föräldrar tänka till en gång extra när vi står där framför spegeln och granskar våra kroppar när barnen ser eller tvekar högt om man ska ta den där extra chokladbiten eller inte - Så kommer det göra skillnad.

När jag var barn så var jag tvungen hos ena föräldern att äta upp allt på tallriken trots att jag var mätt eller inte vill ha. Ibland kunde jag sitta där i tre timmar. Så kommer jag aldrig göra med Gillis. Det kommer inget bra ur tvång (många av dom rätterna kan jag inte äta idag). Nu är det inte jag som lagar maten hemma men jag ska göra allt för att få barnen att tycka att mat är lika kul och spännande som jag och Odd tycker!