Vända lyckan ryggen | Isabella Löwengrips blogg

Jag har skrivit om det förut, men det är så lätt hänt att fastna i en inställning som säger att "Vore det inte för det här och det här så hade jag mått riktigt bra". Självklart finns det saker som påverkar oss och hur vi mår. Men jag träffar ofta människor som liksom låser sig vid onödiga saker. Som tillexempel:

".. Är inte vågen på den här siffran så kan jag inte vara riktigt glad" ".. Jag hade varit mycket lyckligare om min hy hade varit finnfri" ".. Vår relation hade varit bättre om han bara kunde vara såhär istället" ".. Om han bara hörde av sig lite mer så hade livet varit perfekt"

Jag minns själv när jag var singel och dejtade, ibland kunde jag bli så blind att hela mitt sinnestillstånd var beroende på om han hörde av sig och ville ses eller inte. Hade han inte svarat på några timmar så var jag lite off mot mina vänner när vi umgicks, för jag väntade ju bara på smset. Fick jag sedan ett svar så sken jag upp och var världens trevligaste och glömde oron som knöt sig i magen bara någon stund innan.

Ett annat exempel är komplex. Så många semestrar som hade varit underbara, om det inte vore för hyn. När jag stod där på after beachen och dansade med ett glas vin i handen och saltstänk i håret så flöt tankarna ofta iväg till att "undrar hur min hy ser ut just nu, kanske borde jag gå iväg och kolla". Ofta gjorde jag det. Lämnade den höga musiken och vännerna och ställde mig i den långa kiss-kön trots att jag inte behövde gå .. Jag ville ju bara spegla mig i fred. Kolla läget.

Det är skitsvårt att bryta negativa tankemönster och det är skitlätt att lägga "status lycka" i någon annan persons händer. Vi är bara människor och lägger ibland krokben för oss själva och det är okej att det händer då och då. Bara man övar sig på att bli mer vaksam när man väl gör det. Slå bort dumma tankar när dom kommer och axla huvudrollen i sitt eget liv igen när man känner att man plötsligt håller på att bli en statist. Livet är alldeles för kort för att låta det ske, eller hur?

[showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."]I've written about it before, but it's so easy to get stuck with an attitude of "if it wouldn't be for this or that, I'd be happy". Of course there are things that affect our mood but I often find people get hung up on important things, for example:

".. I can't be happy until I weigh less" ".. I'd be much happier if my skin was flawless" ".. Our relationship would be better if he were only like this instead" ".. If he only got in touch more often life would be perfect"

I remember what it was like when I was single and going for dates, sometimes my whole mindset would depend on whether he got in touch or not. If he didn't get back to me within a few hours, I'd be kind of "off" with my friends because I'd be waiting for him to text. When I finally got the reply I'd lighten up and become friendly again, forgetting to ball of anxiety I'd felt only moments earlier.

Body complex are another good example. I've had so many vacations that could have been lovely if it wouldn't have been for my skin. I'd be on the after beach, dancing with a glass of wine and saltwater in my head when my thoughts would drift off to whether my skin looked ok and whether I should go check it in the mirror. Quite often I'd do just that. Leave the loud music, get in the long line for the bathroom, even when I didn't need to go but just needed to check my skin in the mirror.

It's so hard to break negative thought patterns and it's so easy to strive for "status happiness" or put our happiness in someone else's hands. We're only human and sometimes we make things harder for ourselves when we need to. As long as we become aware of our tendencies it'll be fine. Don't indulge in bad thoughts and dare to play the lead in your own life rather than an extra. Life's too short for that, right? [/showhide]