Två frågor! | Isabella Löwengrips blogg

Hej Isabella, STORT tack för en fantastiskt inspirerande blogg. Du ger så mycket inspiration och bra tips. Därav detta mail: jag är väldigt lyckligt gravid i v 8, och hade innan jag fick veta att jag var gravid tänkt att leta nytt jobb då mitt nuvarande inte ger mig någon energi alls. Nu när jag fått veta att jag är gravid så vet jag inte riktigt vilket ben jag ska stå på? Hur hade du gjort? Sökt nytt nu eller härdat ut på det befintliga och sökt nytt under mammaledigheten?

Först och främst grattis! Denna fråga är svår och egentligen kan endast du svara på hur du ska göra. Men hade jag varit du så hade jag nog tagit det säkra före det osäkra och stannat kvar. Man vet aldrig hur man kommer att må under graviditeten. Förhoppningsvis går allt smidigt men man kan få sjukligt illamående, foglossning eller andra saker som gör att man behöver ta det lugnt och kanske gå hem tidigare och då är det skönt att lämna ett jobb du ändå inte tycker är så kul. Behåll anställningen under föräldraledigheten och leta nytt då istället. Efter en tid hemma så brukar det kännas rätt tydligt vad man inte vill gå tillbaka till och då blir det enklare att veta vad man istället vill göra. Så alltså, "härda ut" och njut av graviditeten!

Har du någon gång känt att du stressar dina barn pga. av din ADHD? Barn behöver ju struktur och tydlighet.

Absolut. Inte det i att jag är en rätt aktiv person som gärna gör saker varje dag, barnen älskar att hänga på mig till Tekniska museet, Skansen eller Biblioteket. En aktivitet om dagen och lite parkhäng tycker jag är lagom. Men däremot kan jag hetsa lite när vi väl är på ett ställe. Som idag vill bara gunga och dom ligger där nöjda i 30 minuter (!). Men samtidigt hör jag mig själv säga "Hallå vill ni gräva en bilbana? Ska vi åka rutschkana på mage?". Jag borde ju bara låta dom styra leken men jag kan lätt ta över. Jag vet inte riktigt om de blir stressade för barnen är väldigt bra på att säga vad de vill göra/inte göra. Men jag känner att jag kan lugna mig lite i parken eller på andra ställen vi är på (Tex på Andys, jag vill ju springa mellan allt).

Jag och Gillis i Dubai (Sally i magen)

Gällande struktur och tydlighet finns det gott om det här. Annars hade inte jag fungerat. Det är väldigt tydliga rutiner för allihopa här hemma. Och jag har överfört mitt struktur-snack på Gillis. "Okej Gillis, ni ska vi byta blöja, göra frukost och sedan ska vi klä på oss". Jag behöver ju upprepa allt när vi ska komma iväg och han lyssnar och är med på noterna. Jag tror att han uppskattar det för han blir förberedd på allt vi ska göra. Det är rätt gulligt när han är likadant mot Sally. "Okej Sally, först ta på skorna och sedan parken".

Jag känner mig som en bra mamma till våra barn. Det är stort att känna så. Ibland är jag lite rörig och jag ger olika direktiv och jag ser att Gillis försöker tyda mig men jag är rätt snabb att märka det. Mitt största problem är snarare alla mutor, jag är mutmamman nummer 1 och dealar med Gillis kring allt. Mina styrkor är att jag försöker ge barnen ett synsätt att alltid se utanför boxen. På något konstigt vänster har barnen också blivit ruskigt artiga (även Sally) och säger tack så mycket och varsågod hela tiden. Sedan är jag stolt över att dom varma och trygga. När jag gungade Gillis idag sa han "Mamma, får jag se på ditt nagelllack, åh vad fint". Gillis har alltid tagit hand om Sally och visat kärlek från att vi kom hem från BB, jag tar det som ett tecken på att vi gör rätt här hemma, rörigt eller ej.