Tuffare andra gången | Isabella Löwengrips blogg

Alltså det är skillnad på bebisar och bebisar.

Ian låg och sov större delen av besöket, en napp i munnen så var allt perfekt. Vi kunde aldrig lägga ner Gillis själv när han var nyfödd, enda gången han var nöjd var när han låg vid bröstet. Det dröjde månader innan vi kunde lägga ner honom i ett babynest när han var vaken utan att bli ledsen. Kanske beror det lite på att vi aldrig körde med napp. Jag blev ju en levande napp i stället, för det mesta var det mysigt men en napp hade såklart underlättat när man var på språng. Sheila sa att man blir mycket tuffare med andra barnet, dom där veckorna som man hade i början, då man inte åt sitt första mål förän vid 15.00 för att "det inte gick" kommer inte igen. Pust! Men det är nog sant. Nu vet man att man måste prioritera att gå och kissa, äta och duscha som nybliven mamma, annars bryter man ju ihop.

Men Gillis hade jag inget självförtroende i det alls. "För hans skull" så satt jag där i soffan när han snuttade timma efter timma medan min blåsa höll på att spricka eller jag var så hungrig så att Christian vaknade när min mage lät. Nästa gång så kommer jag bara resa på mig och göra det jag ska göra. Det låter säkert som världens enklare grej men för mig var det inte det då.

När jag tänker efter är det väl så med allt här i livet. Andra gången man gör slut i en relation så vet man att man kommer läka, det gjorde man ju inte första gången. Då var jag en våt fläck som inte trodde att jag skulle kunna känna lycka igen. Andra gången man startade företag hade man mer is i magen inför alla beslut. Vad jag älskar andra gången med livet! Heja erfarenhet.

Familje-selfie