Trött på mig själv | Isabella Löwengrips blogg

Idag har varit en riktig helvetsdag rent ut sagt, allt har gÃ¥tt fel. IstÃ¤llet fÃ¶r att fÃ¶lja dagens planering med trÃ¤ning gick jag hem med min godispÃ¥se och la mig och lÃ¤ste istÃ¤llet. Struntade i allt.

Folk sliter i mig som om de vore gamar och jag var den Ã¤ndÃ¥ maten kvar. De bÃ¶rjade med att jag ville gÃ¶ra nÃ¥got bra. Prata om misshandelnÂ som jag var nÃ¤rvarande vid i vÃ¥ras eftersom de Ã¤r samma gÃ¤ng som Ã¤r misstÃ¤nkta pÃ¥ mordet pÃ¥ Riccardo. Jag skrev om det i bloggen dÃ¥ hÃ¶rde Aftonbladet av sig. DÃ¤r ville jag vara anonym. Sedan hÃ¶rde Expressen av sig dÃ¤r de ville prata med mig om hur jag tycker att polisens agerade har varit vid den misshandel som skedde fÃ¶rut. Jag stÃ¤llde upp pÃ¥ den med namn och bild fÃ¶r att jag vill fÃ¥ ut min Ã¥sikt. Men! idag ringer pressansvarig i MUF mig och berÃ¤ttar att TV4 nyheter har ringt dit och sÃ¶kt mig, jag ringer upp reportern och han vill prata med mig men Ã¤ven killarna som jag var med den kvÃ¤llen.

Anledningen till att jag stÃ¤ller upp pÃ¥ det hÃ¤r Ã¤r att jag vill fÃ¥ fram min Ã¥sikt om att polisen borde gÃ¶ra ett bÃ¤ttre jobb nÃ¤r det kommer til ungdomsvÃ¥ld. Jag Ã¤r helt sÃ¤ker pÃ¥ att om killarna hade Ã¥kt dit sist nÃ¤r de misshandlade en kille med ett jÃ¤rnrÃ¶r hade inte Riccardo dÃ¶tt. Polisen skulle tagit fast killarna innan. Det Ã¤r Ã¤ven de som stÃ¥r i Expressens artikel som kommer upp ikvÃ¤ll.

SÃ¥ visst jag kÃ¤nner att jag har gjort nÃ¥got bra men Ã¥terigen glÃ¶mmer jag bort mig sjÃ¤lv. Jag stressar ihjÃ¤l mig. Varenda lugn stund jag har, har jag bara fÃ¶r att den Ã¤r inplanerad och jag vill inte ha det sÃ¥. Det kÃ¤nns som om livet Ã¤r en endÃ¥ stor uppfÃ¶rsbacke men inte med problem utan med utmaningar istÃ¤llet. Hela tiden stÃ¤lls man infÃ¶r nya saker. I slutet av den hÃ¤r backen fÃ¥r jag alltid mjÃ¶lksyra och bryter ihop. De hÃ¤nder dÃ¥ och dÃ¥, det Ã¤r nÃ¤r allt blir fÃ¶r mycket som idag. Pappa tror att jag kommer hamna pÃ¥ St GÃ¶rans igen.. Fick ju ligga med dropp dÃ¤r sist nÃ¤r jag stressade sÃ¶nder mig.

Jag Ã¶nskar bara att jag kunde ta mig sjÃ¤lv i fÃ¶rsta hand.

NÃ¥got som vi alla borde bli bÃ¤ttre pÃ¥, speciellt jag. Ã?r att ta hjÃ¤lp av folk. Jag har ett sÃ¥nt kontrollbehov och vill dÃ¤rfÃ¶r gÃ¶ra allt sjÃ¤lv men jag mÃ¥ste lÃ¤ra mig att sÃ¤ga nej men ocksÃ¥ att be om hjÃ¤lp. Man har ofta den kÃ¤nslan att man kÃ¤nner sig helt ensam och fÃ¥r ta alla problem sjÃ¤lv, sÃ¥ kÃ¤nde jag idag. Men pappa tvingade ner mig vid matbordetÂ och fÃ¶rklarade att han finns dÃ¤r mer Ã¤n vad jag tror. Man behÃ¶ver hÃ¶ra sÃ¥nt, oftare. Ensam Ã¤r bara stark om man har ett tryggt skyddsnÃ¤t att falla tillbaks pÃ¥.