Jag har blivit besatt av en sak. Och det är min egna tid. Misstolka mig inte, barndagarna är livets bästa dagar. Inget snack om saken. Men alla dagar som jag inte har barnen stortrivs jag med mig själv. Det är så mycket lycka med att kunna stanna på kontoret hur länge jag vill, idag tog jag en ansiktsbehandling och akupunktur innan jag åkte hem. Väl hemma satte jag på musik, bytte om till mysiga plagg och åt middag samtidigt som jag bläddrade i en Elle-tidning. Jag trivs verkligen med mitt egna sällskap. Dessutom märker jag hur behovet ökar hela tiden. Det är knappt att jag vill ringa en vän när jag är på promenad, jag vill var själv med en podd i hörlurarna. Drömkvällarna är att få jobba klart hemma och sedan krypa ner i sängen med en tidning eller bok och bara ha 1-2 timmar själv innan jag somnar. Här inne ska det bli ljust igen! Jag intervjuades av tidningen Elle idag och då fick jag frågan om jag funderat på Tinder eller känner att jag måste träffa någon ny för att man är obekväm med att vara själv. Tvärtom! Jag börjar undra om jag någonsin kommer att fungera i en samborelation igen. Visst kan jag dejta lite, det är trevligt att bli uppvaktad men det stannar där. Jag vill vara med mina barn, jag vill jobba och bygga ett miljardbolag inom de närmsta fem åren, sedan vill jag ha mycket egen tid. Jag har så svårt att se mig själv kompromissa, nalla av min egentid och bo under samma tak. Jag älskar att vara singel och bestämma själv. Dagen jag träffar någon ny som leder till något seriöst kommer det vara ett särbo-förhållande under många år, annars kan det vara. Jag menar, jag har ett jobb som uppfyller mig, jag har redan två fina ungar, jag har kapital att stå på egna ben med och framför allt har jag fantastiskt roligt varje dag!