Idag hos BVC så hade vi hälso-samtal, det handlar om hur jag som mamma mår och det sker efter sex veckor. Det var samma process med efter Gillis. Himla bra det där för samtalet och enkäten fångar upp förlossningsdepression. Hur som helst, förra gången med Gillis pratade vi om min vagnoro, han bara skrek i vagnen jämt så att jag fick en klump i magen varje gång jag skulle någonstans. Denna gång kunde jag fylla i tre gråtstunder. Ena var dag tre efter förlossningen och den andra var när Gillis inte lät mig natta honom (bara Odd fick) och jag började fulgråta och hulka för mig själv i vardagsrummet. Tredje gången var när Odd sa "går du och lägger dig i ditt rum eller?". Varpå tårarna sprutade och jag kände att allt skulle gå åt helvete för att vi inte sover i samma rum just nu. Pratade om just det sista med min BVC-Maria och hon sa tröstande att de flesta familjer med små barn tätt tänker att det är viktigare "ATT man sover och inte HUR". Klokt. Hon sa det som vi alla vet men behöver påminna oss om och det är att allt är faser och snart är vi i en ny fas där vi alla sover bra tillsammans i samma säng eller olika sängar, vem vet. Tänker på Karlsson på takets ord "Det är en vääärldslig sak" :) Hela familjen storhandlade på ICA Maxi idag. Gillis vägrar som sagt ta av jordgubbs-mössan som det står Sally på. Så folk säger Sally till honom i butiken. Jag orkar inte rätta dom, Sally är ju ett fint namn som ett av våra barn heter så 50% rätt!