Jag hann inte blogga i kväll men efter vårt jobb på Diplomat så kom Odd och Christer och joinade oss för middag. Jag älskar verkligen T/Bar, bra AW-ställe och god mat. Och det funkar bra att jobba där på dagen. Nu har Odd precis somnat och jag är för en gångs skull klarvaken, jag som annars är så kvällstrött. Jag tror att jag känner att jag börjar lämna den kris jag befunnit mig i 90 dagar. Jag har inte skrivit så mycket om det men dessa tre månader har varit dom tuffaste i mitt liv. Odd och mina vänner har varit ett otroligt stöd, jag har svårt att veta hur jag ska kunna gottgöra men det är nog det som är riktig vänskap, att man finns där. Det känns märkligt att lämna en kris, man har på något sätt vant sig att må dåligt men så plötsligt släpper sorgen och dagarna ser ljusare ut. Styrkan som ett tag hade försvunnit känns nu som en brinnande eld inom mig. Och min glansiga blick i spegeln har återfått skärpan. Ibland känns det nästan som att det är fel att känna sig harmonisk mitt i familje-stormen. Men jag känner också att det räcker nu. 2013 blir ett bättre år. Jag längtar efter det.