Hej på er! Det blev en hel del kommentarer igår, jag vill bara säga att det är klart att jag socialiserar Christian men han är snart 10 veckor och då räcker det att han träffar min familj, umgås med människorna på kontoret och vovvarna som redan finns på kontoret som jag vet är snälla med honom. Dom senaste två veckor som jag har haft honom och haft han i famnen när jag ska gå någonstans så har minst 50-60 pers kommit fram inom loppet på 30 minuter. Dels för att dom känner igen mig och för att hälsa på Christian, det är väldigt mycket människor och rätt jobbigt därför säger jag nej. När jag är ensam så stannar jag och pratar jämt, jag tycker att det är kul! Men när Christian är i min famn eller han ska kissa eller om jag står på gatan med mina småsyskon, då är det inte lika okej längre. Det är väl inte så konstigt!