Tjejig = inte lika med svag | Isabella Löwengrips blogg

Cimon, min kollega, skrev en krönika i går om en skola som hade skrivit ett schema för aktiviteter under sportlovet för sina elever. På schemat så kan man läsa att flickorna pysslar och pojkarna ska bowla. Jag håller med Cimon att det är tråkigt att man redan ska bestämt vad tjejer respektive killar vill göra. Jag tycker att det hade varit betydligt bättre om man skrev "välj mellan att sy och bowla". Hade jag varit liten hade jag valt att sy på fritids och bara umgåtts med tjejerna men, att man själv får välja utifrån sitt intresse och inte vilket kön man har är jätteviktigt. Här hittar ni Cimons krönika.

Sedan om vi ska dra genus-frågan längre. Odd och jag har ju pratat en del om hur det kommer bli när vi får barn i framtiden (inte visa ansiktet på bloggen tex). Men en annan sak som vi tog upp är just könsroller. Självklart ska dagis vara neutralt men får jag en dotter så kommer vi vilja måla rummet rosa och får vi en kille blir det nog troligtvis blått, just för att vi tycker att det är så fint. Jag har jämt haft ett rosa rum när jag var liten, jag kunde välja vilka leksaker jag ville men det var bara barbies och dockor. Trots det, så är jag inte en svag tjej som inte tar plats. Det jag vill säga är att uppfostras tjejigt är inte lika med att bli svag, det har med annat att göra. Likadant med min lillebror som fick blått och bilar istället. Han är inte en hårdhudad man utan känslor. Jag förstår att det är viktigt att behandla alla lika oavsett kön. Men att tro att barnet skadas av rosa/barbies eller blått/bilar är bara galet. Får jag en tjej i framtiden så kommer hon växa upp med söta pastellfärgade klänningar för att jag tycker att det är fint (och så länge hon vill) och jag tvivlar inte en sekund på att hon blir en lika stark tjej som mig själv.