Tillfredställande tvätt | Isabella Löwengrips blogg

Det är något speciellt med att kliva upp tidigt en morgon och sätta på en tvätt. Man känner sig så extremt duktig på något sätt när man hör maskinen gå. Jag får inte alls samma känsla av att stoppa in i diskmaskinen eller plocka Gillis leksaker. Fortsatte morgonen med att koka ägg till frukost och dricka färskpressad juice, öva med Gillis på att gå (det är det enda han vill göra, gå runt själv bland möblerna och sträcka ut handen till mig när han vill gå till något han inte når) och så korra min bok när han somnade kvart i tio (förmiddagstupplur). Jag trodde faktiskt att jag skulle hitta en massa fel och känna att texten inte alls är så bra (klassisk känsla vid färdig bok) men jag skrattar faktiskt åt mig själv så jag är nöjd med innehållet. Tur det.

[showhide type="post" more_text="Show english translation..." less_text="Show less..."]

There's something special about getting up early in the morning and doing laundry. You feel so good somehow when you hear the machine running. I don't get the same feeling from loading the dishwasher or picking up Gillis' toys. After that I boiled eggs for breakfast and had some freshly squeezed juice, helping Gillis practice walking (that only thing he wants to do is to walk around the furniture by himself and reach out his hand for me when he wants to go somewhere he can't reach) and then I did the final corrections in my book when he fell asleep at quarter to ten (morning nap). I actually thought that I'd find a bunch of errors and feel that the text isn't that great (classic feeling when the book is finished) but I'm laughing at the funny parts so I'm pleased with the content. Thankfully.

[/showhide] Gråa naglar. Det är så snyggt på andra men katastrof på mig. Det ser deprimerande ut. Jag ser alltid andra kvinnor bära mörka färger såsom grått, brunt, svart och lila på naglarna men varje gång jag försöker göra likadant känns det helt fel. Snarare häxa än trendigt. Jag får helt enkelt hålla mig till rosa och rött..