Till dig som inte har ADHD | Isabella Löwengrips blogg

Jag kom över det här klippet om ADHD häromdagen. En tjej berättar för folk som inte har ADHD om hur det är att leva med det. Jag grät när klippet var slut. Inte för att ADHD är något som jag skäms över utan för få bekräftat att det finns andra som har det likadant. Jag glömmer ofta det. Det är mycket som jag känner igen mig i, den där kraften som finns inombords som inte riktigt går att styra. Att jag känner mig instängd i min egen kropp, att jag bara vill springa iväg, få utlopp för allt som lever i mig. Min energi. Att vardagen ofta går åt till att försöka behärska energin, vilket sällan går.

När jag var yngre så försökte jag jämt sätta ett lock på energin, minns att jag satte mig på mina fingrar under lektionerna för att inte pilla på allting men kände jag att när som helst skulle explodera. Allt i rummet gick så långsamt. Jag fantiserade ofta om att jag kunde snabbspola min lärares röst. Nu hann jag ju fundera på hur man skulle lösa världskrigen, samtidigt som jag blickade ner mot rastgården och försökte lista ut deras lek och samtidigt höra på vad läraren sa. Min hjärnas alla motorer behövda jobba för att jag inte skulle tappa fokus hur motsägelsefullt det än låter. Idag är min energi inget problem för jag har lyckats omvandla den till kreativitet. Vilket också är min försörjning.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=HAXVb5yjiFU[/youtube]

Ni vet att jag är en positiv person. Jag ser det mesta ljust. Men självklart finns det stunder som jag blir tokig på mig själv. Stunder som jag önskade att det bara kunde bli lite lugn och ro för en gångs skull. Jag blir arg på mig själv för att jag är slarvig, för att jag har svårt att se på en film med Odd, för att jag försvinner iväg i dagdrömmar när folk vill prata med mig. Vissa dagar känner jag mig som en utomjording och andra dagar en superhjälte. Väldigt sällan något där i mellan. Mitt största tips till er som lever med ADHD är att acceptera den. Bråka inte emot. Lev med människor som du kan få vara dig själv med.

Vänd det som lever i dig till din bästa vän istället.