The Perishers | Isabella Löwengrips blogg

Ã?kte hem frÃ¥n kontoret rÃ¤tt tidigt idag. KÃ¤nner att det Ã¤r alldeles fÃ¶r mycket runt mig nu sÃ¥ jag behÃ¶vde lÃ¤gga mig raklÃ¥ng i soffan och lyssna pÃ¥ The Perishers . Jag Ã¤r antingen eller, antingen mÃ¥r jag fantastiskt och jobbar pÃ¥ i 110 eller sÃ¥ deppar jag ihop och koncentrerar mig pÃ¥ att peppa andra istÃ¤llet och glÃ¶mma bort mig sjÃ¤lv fÃ¶r ett tag. Det brukar hjÃ¤lpa. Som tur mÃ¥r jag fÃ¶r det mesta bra och depp-stunderna Ã¤r korta.

Men det jag brukat ta med mig nÃ¤r jag kÃ¤nner mig nere Ã¤r att det Ã¤r nu konstigt nog som jag hittar inspiration. Det Ã¤r nu jag har tid att tÃ¤nka och fundera pÃ¥ saker som jag vill gÃ¶ra och saker som jag gÃ¶r men borde sluta med. Jag tror att vi stressidioter deppar ihop dÃ¥ och dÃ¥ just dÃ¤rfÃ¶r. Att fÃ¥ rannsaka oss sjÃ¤lv lite grann och ta igen kÃ¤nslostormarna vi annars trÃ¤nger undan. Men hellre leva sÃ¥ Ã¤n att alltid kÃ¤nna likadant.