Telefonfobi | Isabella Löwengrips blogg

Jag tänkte berätta att jag var hos läkaren nyss. Ni vet redan att jag lider av panikångest och jag skriver om det i boken men nu var jag där för att få en remiss till KBT - igen. Jag har insett att jag lider av telefonfobi, under de två senaste åren så har jag inte haft min mobil på ljud enda gång. Smsa, blogga, twittra och kolla mail går bra men just samtal, när det ringer klarar jag inte av. Jag tycker att det är så trist att de har blivit såhär, jag tror att det är en kombination av busringingar, stress och just panikångesten. Jag är en person som gärna vill lösa saker, visserligen har det gått två år utan ljud men nu har jag kommit till en nivå att jag inte svarar längre alls. Aldrig. Och det är inte normalt. Jag låter mobilen ringa tills det slutar, sedan hoppas jag på att personen smsar, inte ens röstbrevlådan lyssnar jag av. Ringer vänner så kan jag ibland ringa upp när jag har samlat mig men då pratar jag fort och vill på en gång lägga på. Jag har haft så dåligt samvete att folk nära mig ska tro att jag aldrig vill prata med dem, eller svarar. Därför hoppas jag på att KBT kommer att hjälpa.

Det är lite halvjobbigt att dela med mig av det här. Men jag vill veta om fler har haft samma sak? Hur gjorde ni?