Tack | Isabella Löwengrips blogg

Jag vet att jag försöker vara en bra förebild fastän jag inte alltid är det. Jag är en tjej som redan har varit sjukskriven på grund av utbrändhet och vissa dagar har jag en fruktansvärd panikångest och går inte ut utan Atarax i väskan som dämpar ångesten. Livets kontraster. Ena dagen signar man ett miljonkontrakt, andra dagen ligger man och skriker i sängen och försöker hitta en mening med att kliva upp.

Det gör lite ont i mitt hjärta när jag inser att jag ibland drar er åt fel håll, att jag skapar en prestationsångest som är onödig. Att karriär är allt. Det är då ångestmedicinen behövs. Min blogg är ett jobb men ni ska veta att jag skriver med hela mitt hjärta när jag försöker peppa er. Jag lägger ner hela min själ i vissa inlägg som jag vill ska stärka och ge er kraft att ta er ur jobbiga situationer och samtidigt behålla huvudet högt. När ni mailar mig om berättelser i era liv så smärtar det till i mig och jag går runt och funderar på hur jag ska hjälpa. Ni är i mitt huvud konstant. Ibland för mycket.

Trots mina brister, ett stressmonster, aningen lillgammal, lite för självgod och troligen lite för präktig så hoppas jag att ni ser mig som en tjej som visar att allting i livet går att genomföra om man vill. Får jag leva ut alla mina drömmar så kan ni också det. Hemligheten är att allt sitter i huvudet. Du.Måste.Tro.På.Dig. och brinna för det du gör. Hitta din passion i livet. Kan jag så kan du. Självgodhet är bra om du lurar dig själv till självförtroende. Och nu kommer ni säkert att kräkas på det jag vill säga men försök att uppskatta dina depp-dagar. Det är när jag mår som sämst som jag hittar inspiration när jag är på väg tillbaks. Det är när jag har mått dåligt som jag är som starkast i livet.

Tack för ert fina stöd. Ni har följt mig i fem år nu och det är häftigt och jag lovar att ge tillbaks på riktigt, någon gång. Ni är jätteviktiga i mitt liv. Jag menar verkligen det.