Svar på tal | Isabella Löwengrips blogg

Jag har förstått vilket missförstånd inlägget om kemikalier blev. Jag vill därför bara förklara hur jag menade. Min poäng (dåliga poäng kanske) är att begreppet ”att leva kemikaliefritt” i sig är nästintill omöjligt, om man går in på djupet vad det egentligen betyder. Jag förstår i dagligt tal när man säger att man vill leva "kemikaliefritt" så pratar man snarare om dosen farliga kemikalier som vi har runt oss omedvetet och det är en viktig diskussion. Hur vi konsumenter kan bli mer upplysta. Jag försöker själv, som många andra också tänka till såsom att välja äta ekologiskt och inte besprutad frukt. Välja rätt sorts plast till barnen som vid nappflaskor, vi har slutat spara matrester i stora glass big packs tex.

För mig som företagare är det jätteviktigt att välja fabriker som går under EU-direktiv och att vår produktion sker i Sverige där vi känner oss trygga, att det är en fabrik som producerar kvalitativa hudvårdsprodukter. Det är hårda kontroller på processen (R&D, tester mm. ligger på samma ställe) och nära samarbete mellan labb-produktion-inköp för att övervaka att allt blir som det ska och vi håller samma jämna, höga kvalitet i varje producerad batch. Som ni vet har jag sedan långt tillbaka astma och är i övrigt väldigt känslig, så för mig är det superviktigt att innehåll och emballage kvalitets- och säkerhetstestas, jag skulle själv aldrig använda någonting som jag vet inte är tillräckligt säkert. Jag använder LCC:s shampoo och balsam på Gillis just för att dom är skonsamma - sulfat och parabenfria.

Tråkigt att det blev ett missförstånd, jag menar inte att förminska debatten om farliga doser med kemikalier runt omkring oss, tvärtom så är det en viktig debatt där vi som konsumenter behöver upplysas och producenter behöver hårdare krav.

Här är en artikel i The Guardian som förklarar det jag försökte göra en poäng av i förra inlägget, men som missuppfattades