Jaha då är pralinasken slut och jag dricker mitt detoxté för att på något sätt jämna ut med något nyttigt i kroppen. Så typiskt mig. Somnade i soffan samtidigt som jag tittade på ett dåligt program som hette "West end story" på 3:an men jag vaknade till av att pappa som är utomlands ringde:- Hej Isabella, tänkte bara höra om du lever hemma?- Jodå jag var ute igår så nu ligger jag hemma och frossar- Men klarar du dig då? Får du i dig någon mat?- Maria har ju varit här och lagat så jag överlever!- Vilken tur då, men hemmet då? �r det stökigt nu när inte städerskan kommer?- Pappa.. Jag har legat så bakis idag. Det är svårt att smutsa ner när man ligger raklång i soffan under hela dagen.- Va? Nu hör jag inte mer, vi ringer sen! Vilken snäll omtänksam pappa jag har som frågar om jag får i mig mat och om jag klarar mig utan vår städerska.. Ibland skäms jag över mig själv hur barnsligt han behandlar mig. Jag sitter och funderar på vem fel det är att jag har blivit som jag är. Fast jag blir rätt deprimerad när jag tänker på det så jag ska nog inte fundera mer.