För två år sedan så tog jag studenten. Jag hade varit nära på att hoppa av hela tiden sista året. Första terminen så var jag sjukskriven för att jag höll på att gå in i väggen, andra terminen så dansade jag i Lets Dance och försökte hålla bloggen och min web-butik vid liv. När man alltid har haft lätt för sig i skolan och haft bra betyg så slog det mot samvetet att välja mellan skolan och företagen men jag valde de sista och tog streck i många ämnen sista terminen. Idag finns det inte en procent av ånger men då var det tufft. Att berätta för mina lärare och föräldrar att "nu ska jag satsa på att dra igång mitt klädmärke, och anställa folk till Bellme, och fortsätta jobba med bloggen och annonsintäkterna" istället för att gå klart skolan och få giltiga betyg var rätt konstigt. Reaktionerna är inget jag glömmer. Men det är så jag fungerar, när jag väl bestämmer mig för någonting, när det känns rätt i magen kan ingen annan människa stoppa mig. Men innan jag tog beslutet så försökte jag få skolan att samarbeta, hjälpa mig att få jobbet och plugget att gå ihop men det var helt omöjligt. Det fanns inget utrymme för nytänk eller resurser för att ens fundera. Jag minns att den dagen vi sprang ut och åkte runt på vårt studentflak så hoppade jag av efter halva vägen och gick hem. Jag vände mig inte ens en gång för att säga hejdå. Jag var otroligt trött på min klass, vissa i klassen var riktigt elaka under gymnasietiden. Men mer om det kommer i min nästa bok.. Till er som tar studenten nu vill jag bara säga, det är nu livet börjar! Och tryck bort känslorna med oro. Njut av att du är klar, ägna sommaren åt något roligt som belöning och resten löser sig. Förr eller senare så hamnar du på den utbildningen du vill ha, får ditt jobb eller startar ditt företag. Passa på att njuta nu!