Stress-domino | Isabella Löwengrips blogg

Jag tycker att jag i vanliga fall är rätt stresstålig, jag blir som en figur i ett tv-spel som hoppar över hinder, duckar vid rätt tillfälle och hanterar två bossar samtidigt fast istället handlar det om konsten att svischa snabbt mentalt mellan olika sorts möten/jobb, ta beslut inklämt där i mellan och lyckas natta i lugn och ro trots att huvudet snurrar. Men idag gick inget alls. Det började med att jag kom för sent till kontoret och efter det repade sig liksom inte stressen. Den höll sig igenom allt under dagen. Himla förpestande och ineffektivt för jag fladdrade mest runt utan att prestera något som jag på riktigt tyckte var bra gjort. Ofta är prestationen likvärdig som i vanliga fall men eftersom inställningen är nere i botten så är det svårt att klappa sig själv på axeln och man börjar kritisera sig själv onödigt mycket vilket i sin tur skapar ny stress.

Minns inte vad ventilations-killen sa i blivande köket och Odd hade tydligen sagt "Bella jag är gay" mitt i ett samtal utan att jag reagerade! Då vet man att man är disträ.. Ja ja. Nu har jag två val: 1. Jobba undan för att känna mig lugn eller 2. Bryta allt och stänga av och börja på ny kula imorgon. Jag kör en kompromiss och sätter en timer på 45 minuter.

Dagens skämskudde : Att jag aldrig lär mig vilket våningsplan nya kontoret är på. Hissen åker liksom direkt in i varje kontorslokal och våningarna är lika. För andra gången gick jag in i "vårt rum"... Fast på fel plan ..

Dagens stora plus : Vi fick hälsa på hos våra nya supertrevliga grannar på ön, vi blev inbjudna och fick se hur dom hade renoverat (identiska hus). Himla bra inspiration och kul möte.

I usually cope well with stress. Imagine a video-game; I'm the character, taking on the obstacles with my experienced moves, jumping and ducking at just the right time, leaving the game-boss at the end overwhelmed by my skills. In real life, obstacles are actually constant meetings, taking care of kids and sorting out how to plan my work and work my plan even though my head is spinning. As I said, I usually cope well with this but today was an exception. I was late to the office and you know how sometimes a bad start to the day can haunt you for the rest of it too? That's exactly what happened. Felt like everything I did was inefficient and lousy. Most times having a bad day doesn't have an impact on my performance, but when you can't find the right attitude things gets tough. It's the domino effect - one negative thought makes you the worst critic of your own actions and then you feel even more stressed than you were from the very beginning.

I don't remember what the ventilation-guy said and Odd tried to test my mental presence telling me he was gay in the middle of a conversation. I didn't react... Talk about being absent-minded. Well, well. I've got two choices now: 1 - Get some work off my table to reduce stress levels, or 2 - Put everything on hold and have a fresh start tomorrow. I think I'll go with something in between, 45 minutes of work followed by relaxation.

Today's embarrassment: Can't get a hang of what floor our office is on. We also have one of those elevators that run straight into every office on each floor (and they all look exactly the same...), so today I ended up in "my room", but in the wrong office.

One good thing about today though was that we got to see our soon to be neighbours when we were at the house. Such nice people! They invitied us in to see how they renovated which was very helpful. Our houses are identical, so we got some new inspiration.