Jag blir alltid gråtig när det är storhelger. Det är jämt så mycket krav och press i allt. När man får barn sänks ribban vilket är skönt men jag är alltid lite stisssig och redo för ett känslomässigt utbrott. Imorse när jag vaknade så satt Gillis på köksbänken medan Odd lärde honom att göra en jordgubbstårta. Då kom gråt nummer 1 för att det var så gulligt att se när Gillis la på jordgubbarna. Gråt nummer 2 var lite mer otippad. Vi spelar jämt musik på morgonen och tittar på musikvideor för att Gillis gillar att dansa till. Nu är vi inne i en Avicii-period och ett klipp som dök upp på tv:n var en Flashmob med levels på Centralen. När jag såg alla hundra personer dansa tillsammans kom tårarna igen (!). Det var liksom så fint att se människor samarbeta. Ja ni hör, jag är känslomässigt instabil idag och jag kommer att storböla när Gillis dansar runt midsommarstången för första gången. Två bilder från middagen igår. Sheila och jag tittade på varandra och insåg att vi har fyra barn. När hände det här.... :) Glad midsommar på er!