Det finns nog folk som inte tycker att man ska berätta öppet om att man äter ADHD-medicin. Fast samma personer tycker nog att det är fel att nämna det öppet över överhuvudtaget. "Hur ska dina anställda kunna ta dig seriöst när du äter amfetamin" fick jag ett härligt mail om för ett tag sedan. Peppade eller hur? Men ADHD är inget jag gör en grej av, inte att äta medicin heller. Det finns inget tabu i det. Inte i min värld i alla fall. Jag skulle aldrig någonsin välja bort diagnosen och skulle barnen ärva det skulle jag bli glad. Eller glad kanske är fel ord men jag skulle inte känna sorg eller oro. Det är en jäkla kraft som har tagit mig väldigt långt. Att få vara fylld av energi är tacksamt i många fall. Men nu fungerar inte mina vanliga strategier för att komma ner i varv på kvällarna sedan tre månader tillbaka och ska jag kunna hålla mitt tempo som jag har haft i alla år behöver jag kunna få slappa i soffan också framför en film. Därför har jag bestämt mig för att testa en tredje medicin, Strattera. Conterta och Ritalin fungerade inte utan jag kände mig arg men förhoppningsvis blir det bättre nu. Varför jag valde Strattera istället för Elvanse är att den håller i 24 timmar per dygn och eftersom jag behöver fokus 06-22 så kändes det bättre än något som går ut ur kroppen tidig kväll. Sedan är inte den här narkotikaklassad vilket gör det enkelt för min husläkare att skriva ut och jag som reser mycket slipper ha intyg. Det ska bli så spännande att testa. Jag är inte ett dugg rädd för att kreativiteten ska försvinna, tvärt om tänker jag på hur mycket bättre den kan bli när hjärnan kan sortera mina tankar, få bättre arbetsminne och det viktigaste av allt - En bättre återhämtning. Den dag jag kan bestämma hur länge jag ska ligga still i soffan och slappa på kvällarna och inte vara beroende av vad kroppen vill. Den dagen har medicinen fungerat. To be continued :)