Starkare mamma | Isabella Löwengrips blogg

Jag och barnen var hemma i princip hela dagen. Vi badade badkar länge och efter nattning som blev rätt sent, satte jag mig och jobbade. Jag har förberett veckan som väntar, dels med alla nomineringar till Visa Vägen-galan. Imorgon plåtas jag för föräldrartidning. Jag är med på en lista över årets föräldrar vilket glädjer mig enormt såklart. Jag har alltid varit mer osäker i min mammaroll är min roll som företagsledare. Att driva bolag har jag gjort sedan jag var 16 år gammal. Det är 11 år och i princip halva mitt liv. Jag har varit mamma i endast fyra år (Gillis fyller år i november) och har stundtals fått kämpa med mitt självförtroende som förälder.

Dels har jag alltid varit lite rörig med min ADHD. Inte för att det har fått enorma konsekvenser mer än att åkt hemifrån utan ombyte, glömt saker etc. Allt sådant löser ju sig (man blir bara lite extra svettig). Men jag lät nog Odd få dra ett större lass när vi levde under samma tak. Han fick natta mer sista året, ta fler kvällar när jag var borta. Nu när jag är själv med barnen och vi har dom 50 % var - Har jag blivit en betydligt bättre mamma. Förut var jag mer en lekig mamma och Odd var den stabila med regler. Nu måste jag ju vara alla roller under mina dagar och det har klart gjort mig till en bättre förälder. Leken är kvar - Det är en naturlig del av mig men jag har också blivit deras stabila klippa lika mycket som Odd är. Och en utveckligen är jag stolt över att ha gjort.

Idag fixar jag vabb, nätter av regelbundna uppvak, två-årstrots och stundtals kaos (kl 08.15 och på med galonkläder till föris). Det finns ingen att byta av med så det är bara att bita ihop. Och, hur märkligt det än låter så gillar jag det. Det får mig att känna mig stark! Jag kan komma på mig själv lycklig trots att klockan närmar sig tolv och jag har jobb kvar innan jag kan stänga av. Barnen sover i sina sängar efter mycket uppvak men jag vet att dom somnade om med ett leende på läpparna efter en fin dag ihop. Fastän det kan bli mycket på mina axlar är känslan mest tacksamhet och stolthet över att jag grejar det. Imorgon när jag plåtas för tidningen ska jag faktiskt ta in att jag är duktig och förtjänar klappen på axeln.