Söndagskvällen | Isabella Löwengrips blogg

Jag mÃ¥r inte sÃ¥ bra idag. Men dagen efter ens 20Ã¥rs-fest Ã¤r faktiskt helt okej. Har lagt mig i soffan och Ã¶ppnat en SchweizernÃ¶t. Jag fÃ¥r mÃ¥nga frÃ¥gor om Nils och det Ã¤r sÃ¥ svÃ¥rt fÃ¶r jag vill verkligen inte skriva om det hÃ¤r. NÃ¤r vi bestÃ¤mde oss fÃ¶r att skiljas Ã¥t sÃ¥ hade jag tÃ¤nkt pÃ¥ det vÃ¤ldigt lÃ¤nge och bearbetat det under tiden, det Ã¤r sÃ¥ orÃ¤ttvist, jag vet, men jag tror att han hade varit i samma tankebanor han med. Det finns inte ett enda ont ord att sÃ¤ga om Nils, han Ã¤r den finaste mÃ¤nniska som jag kÃ¤nner. Jag hoppas att vi kommer att kunna umgÃ¥s som vÃ¤nner framfÃ¶r. Ã?ven om det kommer att ta tid.

Han Ã¤r med mig i tankarna hela tiden men jag Ã¤r inte ledsen just nu, jag Ã¤r en person som ofta skjuter fram tankarna och gÃ¶mmer de inom mig och sÃ¥ bubblar de upp om ett tag istÃ¤llet. En fÃ¶rsvarsmekanism fÃ¶r att fÃ¥ mig att kunna jobba och hÃ¥lla igÃ¥ng livet. Det Ã¤r en sorg att det inte fungerade och jag fÃ¶rstÃ¥r att ni som har fÃ¶ljt oss lÃ¤nge tycker att det Ã¤r mÃ¤rkligt eller att jag tycks ha gÃ¥tt vidare fÃ¶r fort. Det Ã¤r inte sÃ¥, men jag bearbetar det pÃ¥ mitt sÃ¤tt. Jag ser mig inte ens som singel, jag vill mest bara fÃ¥ tid fÃ¶r mig sjÃ¤lv.