Sömn | Isabella Löwengrips blogg

Hallå! Det finns verkligen en anledning till att de finns så mycket böcker och idéer om barns sömn - för det finns nog inget som fungerar på alla. Jag har insett tre saker:

1. Sömn är faser. Det som fungerade förra veckan behöver inte fungera idag. Vissa faser är bra och vissa faser är hemska. Vi har haft några veckor bra sömn och månader med dålig sömn. Det är så det är och accepterar man det är det lite lättare att hantera.

2. När andra barnet kom fick jag modet till mig att skita i alla "snälla råd". Med Gillis testade jag 5 minuters-metoden, buffa på rumpan, tass och allt vad dom heter. Inget kändes rätt i magen. Att stå utanför hans dörr och vänta i fem minuter när han skrek är det värsta jag utsatt honom för. Fy. Aldrig igen.

3. Vi kör principen enklast möjligast . Och för vår del har de inneburit att natta i deras rum men det slutar med att vi sover allihopa tillsammans eller med ett barn var. Vi har ingen stress med att jobba bort det. Den dagen kommer av sig självt.

Vi har inte haft barn som sovit 1,5 h i vagnen, eller sovit 19-07. Vissa kvällar får jag gå in till Sally ca 10-12 gånger innan 22.00 och andra kvällar noll. För någon vecka sedan sov båda barnen kl 19, vakna 23 och in till oss och sedan vakna 05 och somna om till 07. Det är överlägset vår livs bästa period. Nu har vi en dålig period igen, Sally är pigg mellan 03-05.30 och Gillis vaknar 22 och somnar 01 (!). Vi skippade faktiskt hans sovstund under dagen idag (han brydde sig inte) så det kanske hjälper. Sallys fas gör jag inget mot. Jag lägger henne bredvid mig i sängen och så får hon jollra/greja/gråta lite där. Med Gillis satt jag bredvid spjälsängen i 2 h, aldrig mer. Då är det lättare att ligga i sängen så hon känner min närhet, förr eller senare blir hon trött.

Sömn är ett mysterium men vi försöker att inte lägga så mycket energi på det. Vissa dagar går kaffemaskinen varm och vi är rättretliga. Livet är ju så med en två åring och en åtta månaders. Jag brukar tänka att Odd och jag är inne i den tuffaste perioden i våra liv nu gällande sömn och då känns det inte så farligt, jag menar. Vi överlever ju. Man får gråta en skvätt och tycka att det är tufft. Det är det ju. Men så länge man hjälps åt och sänker kraven på dagarna så brukar det fungera. Just nu är jag tacksam över att den sämre sömnfasen kommer nu när vi ända är lediga :-)

"I've got two kids, both the same age and sex as yours and I'm wondering how you make your kids go to sleep and for how long they sleep and so forth? I'm in need of tips and advice :) I read your blog daily and I can really relate to your family life. Would be happy if you wanted to answer my questions on sleep."

Hello! I'd probably dare to say that the reason there's so many books on children's sleep is that there's no universal way that works for everyone. These three things are what I've understood myself so far though:

1. Sleep is cycles - what worked yesterday doesn't necessarily work today. Some phases are good ones and other ones a real pain. We've had a couple weeks of good sleep and then months with bad sleep. If you accept that pattern you'll make things a little easier for yourself.

2. With child number two I got the advice not to take all "nice advices" and tried the 5-minutes method and whatever all their names are. Nothing felt right to me. Standing outside Gillis' door while he was screaming was the worst thing I've put him through. Ugh. Never again.

3. We're going by the principle whatever's the easiest . For our part that mostly mean saying goodnight in their rooms, but ending up sleeping together - either all four of us or with one child each. There's no stress in getting out of that routine. Think that day will come by itself eventually.

Our kids never wanted to sleep 1,5 hours in the stroller or go to bed at 7 pm and wake up at 7 am. Some nights I have to go to Sally's room about 10-12 times before 10 pm and sometimes that number is zero. Last week, both of the kids fell asleep at 7 pm, woke up at 11 pm, came into our room, woke up at 5 am and went back to sleep again till 7 am. By far one of the best sleep cycles we've had. Now we're back in a bad cycle again - Sally doesn't sleep between 3 - 5:30 am and Gillis wakes up att 10 pm and goes back to sleep at 1 am (!). We actually cut his nap today (he didn't care), hoping that'll do some good. I don't mind Sally's cycle though. I just put her next to me in the bed and let her babble, cry and tinker around as she wants. With Gillis I sat next to his crib for two hours, not a good idea. Putting Sally in the bed so she can feel my presence is way better, sooner or later she does get tired.

Sleep is a mystery and I try not to think too much about it. Some days our coffee machine really has to work and we're pretty irritable with each other, but that's life with a 2-year-old and an 8-month-old. I usually try to tell myself this is the toughest sleep cycle Odd and I've experienced so far, and as it turns out, we do survive. It's okay to cry a little and say that it's hard - because it is. But as long as you help each other out and slow down the daytime-tempo everything works out. Right now I'm happy this bad sleep cycle sneaks up on us now when we're on holiday :)