Sociala hundmänniskor | Isabella Löwengrips blogg

Efter jobbet idag så gick jag och Christian till Humlegården och lekte en stund på gräset. Att få busa med min valp är otroligt roligt och rejält avkopplande efter en lång dag. Men om det är något som jag verkligen avskyr med hundlivet så är det att alla hundägare är så sociala. Jag menar, när jag är på jobbet så är jag väldigt social men när jag kommer ut och vill ha en stund med bara Christian har jag ingen lust med att prata med andra människor. Och när det gäller Christian så kommer ju varenda människa fram och gullar vilket är kul men något jag säger nej till eftersom han är så liten. Men dessa hundmänniskor i parken som står där med sina egna hundar är helt galna, jag vill inte prata om mops-rasen i en kvart, om han är rumsren och jag vill inte höra deras berättelser om att dom har haft en mormor som haft en mops som dog eller höra dom prata bebisspråk. Jag kräks! Varför är vissa hundmänniskor så?!

En annan grej som gjorde mig arg idag var att när vi stod i parken så träffade jag en vän, Christian stod på marken och när jag vände huvudet bort från honom en minut så känner jag att det drar i kopplet och då är det en kvinna som har lyft upp honom! Vem gör så mot en valp? Det är ju min bebis. Mina lejon-mammakänslor gick igång och jag fick världens utbrott på kvinnan. Man tar inte upp en annans persons hund i famnen utan att fråga! Galet. Hur som helst, Christian är min fina ögonsten som jag älskar men hela sociala hund-umgänget vill jag inte vara en del av!