Innan Gillis började prata ordentligt kunde jag inte relatera till föräldrar som tyckte det var jobbigt med alla "mamma mamma" eller "varför det" hundra gånger. Jag tänkte mest att det skulle bli roligt med nyfikna barn. Jag är ju likadan. Men nu. Hehehehe...... Ikväll har Odd och jag inbillat oss att våra huvuden ska sprängas. Vi har tittat på varandra under eftermiddagen och kvällen och liksom försökt skicka varandra styrka. Gillis, våra fantastiska kille, är en snackpåse utan dess like och han undrar om ALLT. Och svarar vi inte rätt blir han skitarg. Det är som om jag sitter i Vem vill bli miljonär-stolen varje kväll utan livlinor. Det är frågor om månens form, här började jag pedagogiskt med skuggor och att vi blockar solen men det var helt onödigt till en tre-åring. Sedan kring varför våra däck är små (?) och då försökte jag barnförenkla ordet relativt till att jämföra med lastbil och småbilar. Fungerade inte alls. Det slutar inte, det handlar om varför inte bilar kan köra på väggen (hur förklarar man gravitation!!?!), varför han har bröstvårtor (de skapades innan könet i magen fungerade inte alls), varför man håller i ljus på lucia (inte vet jag, för att det inte fanns elektricitet? Hur förklarar man vad det är? Inte ens jag som har läst en bok om elektricitetets uppkomst kan förklara vad det är). Vad var Sally innan hon låg i magen? Alltså. Vad ska jag svara? Jag är van med tuffa frågor på jobbet men Gillis knockar mig varje kväll. Hjärnan är mos. Vissa stunder vill jag öppna altandörren och vråla. Sedan har vi åkt land och rike känns det som (läs Claes Ohlsson) för att hitta elektriska ljus till luciatåget. Våra barn är nog dom enda som inte har kläder ovanför overallen imorgon då jag köpte i vanlig size men dessa får barnen ha ute plus bagar/tomtemössa. Sista klagomålet, jag var så glad över att ha Odds egna grönsakssoppa till lunch med mig imorgon. Köper jag färskt bröd blir det en mumsig lunch. Men, hur oinspirerad förpackning är inte det här? Hur förvarar ni soppor med till jobbet?