Jag tror Odd tycker att jag är knäpp som kan bli så lyrisk över vanliga saker som smultron. Men jag blir det, allt som skulle kunna vara taget ur texten från Idas sommarvisa blir jag lycklig av. Jag har längtat efter det här familjelivet så mycket att alla saker blir så stora. Visa Gillis smultron, plocka blommor.. till och med att lyfta på sniglar och inspektera är kul. Jag har gått bananas på naturen. Förälskat mig i den på nytt nu när jag kan upptäcka den med Gillis. Låter kanske töntigt i vissa öron men det är underbart att få njuta av det lilla. Jag fick frågor om att komma till Almedalen nästa vecka, jag har jobbat där varje år så länge jag kan minnas typ men i år vägrar jag släpa med barn dit. Förra året var Gillis sju månader och blev helt matt av allt liv överallt. Tyckte så synd om honom. Han mår mycket bättre här. Jobbet får helt enkelt vänta, jag är upptagen med att leva!